Ensam vårdnad p.g.a. PTSD

Den 6 –åriga flickan hade genomgått massor av psykiska utvärdeingar, hennes hemförhållanden hade utretts av socialtjänsten flera gånger, hon hade tvingats att byta hemmiljö och kamrater vid ett flertal tillfällen. Allt detta hade gjort henne sjuk, diagnosen från barnpsykologen löd: dissociativ identitetsstörning och PTSD. Dessutom fanns misstankar om att hon var utsatt för sexuella övergrepp av fadern.

Mamman, som beviljats ensam vårdnad, motsatte sig att umgänge skulle ske mellan dottern och pappan och vårdnadstvisten fick avgöras i domstol. Argumenten för att flickan inte skule ha något umgänge med pappan var att hon var rädd för honom, att hon riskerade att utsättas för sexuella övergrepp och att hennes psykologiska behandling skulle störas p.g.a. stressen.

Tingsrättens domare var av åsikten att umgänge mellan pappan och dottern inte kunde ske riskfritt ens med kontaktperson och ville inte döma till umgängesrätt. Hon blev dock överröstad av nämndemännen som ansåg att det var viktigt att banden mellan flickan och pappan återknöts och att det inte skulle vara någon fara om umgänget skedde med kontaktperson närvarande.

Vårdnadstvisten överklagades till hovrätten som gjorde en liknande bedömning. Även här var domarna överens om att umgänge inte kunde vara lämpligt p.g.a. flickans psykiska ohälsa och hennes uppenbara ovilja att träffa pappan, medan nämndemännen ansåg att umgänge kunde ske riskfritt. Då domarna är fler än nämndemännen i Hovrätten meddelades ingen umgängesrätt. 

Barn skuldsatta för föräldrars rättegångskostnader

Är man under 18 år så är man processobehörig i Sverige d.v.s. man får inte föra sin egen talan i domstol utan ens föräldrar ska göra det åt en. Detta betyder att när föräldrar gör domstolssak av t.ex. ett myndighetsbeslut som rör barnet så är det visserligen barnet det gäller men det är föräldrarna som tar besluten. Detta borde föra med sig att det också är föräldrarna och inte barnet som ska stå för kostnaderna, detta är dock inte fallet. Barnet är själv skyldig att betala sina rättegångskostnader och om dessa inte betalas av föräldrarna så blir barnet skuldsatt och får ett inkassobrev i 18-års pressent.

Nyligen avgjordes ett fall om förskringsersättning till ett barn efter en lång tids processande. Försäkringsbolaget vann tvisten mot familjen vilket innebar att barnet blev skyldigt att betala deras rättegångskostnader, nästan 1 000 000 kr. Pengar som de flesta familjer inte har. Försäkringsbolaget har nu i och för sig  avstått från att kräva in betalningen just för att de anser det oetiskt att kräva ett barn, som inte själv tagit beslutet att påbörja processen, på pengar som med sörsta sannolikhet kommer att bli en skuld. De är dock tydliga med att detta är en engångsföreteelse och kräver att lagen ändras så att barn i framtiden inte kan bli skuldsatta för processer som deras föräldrar beslutat att starta.

Inget umgänge skäl för adoption

Den biologiska pappan hade inte haft kontakt med sin dotter i någon större utsträckning så Tingsrätten kom fram till att det inte fanns några hinder för att flickans styvpappa kunde adoptera henne trots att den biologiska fadern inte gav sitt medgivande.

Flickans mamma och styvpappan hade varit gifta i två år och varit ihop ytterligare ett år före det när talan om adoption väcktes. Flickan var 15 år och såg styvpappan som sin egentliga pappa, hon bar också hans efternamn presis som hennes halvbror. Av känslomässiga skäl såväl som praktiska ansåg därför styvpappan att han skulle få adoptera henne. Stvpappan menade att det var han och inte den biologiska fadern som sörjde för hela hennes omvårdnad och uppfostrade henne tillsammans med flickans mamma.

Tingsrätten konstaterar att i ett fall som det här då fadern inte haft någon egentlig kontakt med barnet och hon har bildat familjeband med sin styvförälder så är det i de flesta fall så att adoptionen ska gå igenom. I just det här fallet menade man dock att flickan hade goda kontakter med sina farföräldrar, huvudsakligen farmodern, och att dessa skulle sättas på spel om adoptionen godkändes. Tingsrätten tog därför beslutet att inte tillåta adoptionen.

Ensamhet skäl för äldreboende

 

Den 90 –åriga kvinnan kände sig ensam och otrygg i sin egen lägenhet och ville få plats på ett äldreboende, detta förvägrades hon först av stadsdelsnämnden och sedan av förvaltningsrätten.

Kammarrätten är av en annan åsikt. Man menar att kvinnans behov av vård och hjälp är mycket omfattande och att alla har rätt till en skälig levnadsnivå. Man anser att det inte kan anses vara skälig levandsnivå att känna sig ensam och rädd. Kammarrätten kommer fram till att den hjälp som kvinnan hittills fått genom kommunen inte har varit tillräcklig och att det inte kommer att räcka med den hjälp och stöd som hemtjänsten kan erbjuda. Kvinnans ansökan om att få plats på särskilt boende bifalls.

F.d. missbrukande förälder inte skäl att tvångsomhänderta

Kvinnan slutade missbruka när hon insåg att hon var gravid. Hon skötte sig under hela graviditeten och har även gjort det efter barnets födelse. Trots detta beslutade socialnämnden att dottern skulle omhändertas enligt reglerna i LVU. Ett beslut som förvaltningsrätten senare fastslog var korrekt.

Kammarrätten är dock av en annan åsikt. De anser att en så extremt allvarlig åtgärd som ett tvångsomhändertagande av barn inte ska kunna verkställas utan mycket tungt vägande skäl. Ett av kraven är att det ska finnas en stor risk att barnets hälsa eller utveckling kommer skadas om barnet får vara kvar hos sina föräldrar. Den här risken måste dessutom vara konkret, det räcker inte med att det finns en diffus oro över barnet.

Kammarrätten menar att sådana hypotetiska resonemang som socialnämnden och förvaltningsrätten har lutat sig emot i sina resonemang inte är tillräckliga. Man konstaterar att kvinnan tar väl hand om sin dotter, att hon samarbetar med socialtjänsten, är motiverad till vård av sitt missbruk och att hon sköter alla sina åtaganden. Det finns ingen överhängande risk för att kvinnan ska återfalla i missbruk och därför inte heller någon påtaglig risk för att dottern ska skadas i framtiden. Kvinnan får tillbaka vårdnaden om sin dotter.

Vårdnadshavare ansvarig trots LVU

Flickan var omhändertagen enligt reglerna i LVU, hon led av Asperger och Schizofreni och hennes mamma hade svåra alkoholproblem. Ändå beslutade socialnämnden att flickan kunde bo hemma en tid efter att hon skrivits ut från BUP.

Flickan rymde hemifrån nästan direkt och anlade en brand i ett varuhus som brann ned och totalförstördes. Då flickan fortfarande var omhändertagen enligt LVU när händelsen inträffade bedömer tingsrätten att ansvaret för händelsen ligger på kommunen. Flickan var under kommunens ansvar och det var kommunen som hade att se till att flickan som sedan tidigare var känd som pyroman hölls under tillräcklig uppsikt.

Det är försäkringsbolaget för varuhuset som har drivit tvisten mot kommunen och den har hållit på i sex år. Den 29 april 2010 kom dock slutligen domen: Kommunen ska betala 60 miljoner i skadestånd + försäkringsbolagets rättegångskostnader på över tre miljoner kronor.

Anmälningsskyldighet till socialtjänsten

Barn har rätt att växa upp i skydd från våld och missförhållanden. Detta är en rättighet som barn har och för att den ska vara möjlig att förverkliga så finns Socialtjänsten.

Socaltjänsten har ansvar för att alla barn som har det svårt får stöd och hjälp och i värsta fall kan få bo i en annan familj än sin egen. För att det här ska fungera så är dock Socialtjänsten beroende av att de får reda på vilka barn som har det svårt. Det är därför anmälningsskyldigheten finns, skyldigheten att anmäla till Socialtjänsten gäller personer som jobbar med barn, myndigheter och sjukvården. Privatpersoner har alltså ingen anmälningsskyldighet, men bör naturligtvis anmäla ändå om de ser någonting som tyder på att ett barn far illa.

Inom gruppen personer som jobbar med barn ingår också de som driver fritidsverksamhet för barn och ungdomar, typ idrottsklubbar och andra föreningar. I gruppen ingår också personer som är anställda av organisationer som bedriver verksamhet för barn och ungdomar, typ vaktmästare, städ- och matsalspersonal.

Försörjningsstöd – inget hinder för dyrt boende

Socialtjänsten menade att mannen var tvungen att hjälpa till med att förändra sin situation så att han på sikt skulle kunna försörja sig själv om han skulle beviljas ekonomiskt bistånd och avslog mannens ansökan. Både Förvaltningsrätten och Kammarrätten slår dock socialtjänsten på fingrarna och ger mannen rätt.

Anledningen till att stadsdelsnämnden avslog mannens ansökan om försörjningsstöd var att han hade en hyra på över 10 000 kr och inte ville flytta till någon av lägenheterna socialtjänsten erbjöd honom. Stadsdelsnämnden ansåg då att mannen inte själv hjälpte till att förändra sin situation mot att bli självförsörjande i tillräckligt stor utsträckning och avslog hans ansökan helt.

Målet överklagades till Förvaltningsrätten och sedan till Kammarrätten som båda ansåg att socialtjänstens stadsdelsnämnd hade gjort fel när de avslog mannens ansökan om försörjningsstöd. Domstolarna menade att om den som ansöker om bistånd har en högre hyra än genomsnittet så är det upp till honom. Däremot menar man att socialtjänsten inte har någon skyldighet att betala ut mer pengar än att det täcker genomsnittshyran och övriga levnadskostnader. Om den som ansöker sedan väljer att lägga alla pengar på hyran så är det dennes ensak.     

Ensam vårdnad till bortrövande förälder

Barnet skulle bo växelvis hos föräldrarna men pappan förde ut honom ur landet till Serbien. Tre år senare fick pappan i den nya vårdnadstvisten ändå ensam vårdnad.

Både mamman och pappan hade tidigare vägrat den andre föräldern att träffa barnet. Vid den första vårdnadstvisten fick pappan ensam vårdnad eftersom mamman hindrat kontakten mellan pappan och barnet. Pappan tog då barnet och flyttade till Serbien vilket gjorde att mamman bara med stora ansträngningar kunde umgås med sitt barn. Detta gjorde hon dock och trots att barnet och mammans umgänge har varit starkt villkorat från pappans sida träffades de ändå i relativt stor omfattning.

Tingsrätten ansåg vid den nya vårdnadstvisten att pappan hade satt sina egna behov framför barnets och att mamman var den som hade bäst förutsättningar för att se till att barnet skulle få en nära kontakt med både pappan och andra släktingar. Hon fick därför ensam vårdnad. Hovrätten ansåg att ingen av föräldrarna var olämpliga som vårdnadshavare. Man menade därför att bedömningen måste utgå ifrån hur barnet har det nu och vilka konsekvenser det skulle innebära om vårdnaden övergick till den andra föräldern.

Hovrätten konstaterar att barnet funnit sig väl till rätta i Serbien och att han bott där i större delen av sitt liv. Man konstaterar också att alla barn har ett stort behov av kontinuitet i sin tillvaro och att en överflyttning av vårdnaden till modern skulle innebära att barnet fick flytta till Sverige. Med tanke på detta kommer Hovrätten fram till att det inte kan anses som barnets bästa att göra några ändringar i vårdnaden och att denna ska stanna hos pappan. Man menar att en flytt till Sverige skulle innebära alltför stora anpassningssvårigheter för barnet och att umgänget med pappan förmodligen skulle reduceras kraftigt.

Rättshjälp för vårdnadstvist

Mannen saknade rättsskyddsförsäkring utan godtagbar anledning men blev ändå beviljad rättshjälp av staten… två gånger.

Att, utan en riktigt bra anledning, sakna försäkring som täcker kostnaderna för juridisk hjälp om man blir inblandad i en tvist, s.k. rättsskydd, innebär oftast att man inte heller kan få kostnaderna täckta av staten d.v.s. rättshjälp. Det har dock förekommit att rättshjälp beviljats trots att försäkring inte funnits och att det dessutom var andra gången vårdnadstvisten kom till domstol.

Anledningen till att rättshjälp beviljades även en andra gång var att domstolen ansåg att särskilda skäl talade för det och att det dessutom framkommit nya omständigheter som inte beaktats vid första avgörandet.

Mannens första vårdnands- och umgängestvist avslutades i februari 2008. Redan i maj 2008 inkom hans motpart med nästa talan om ensam vårdnad om barnen, varpå mannen i sin tur också lämnade in talan om ensam vårdnad. Tingsrätten vägrade mannen rättshjälp. Hovrätten menade dock att just tvister om vårdnad om umgänge är av sådan särskild betydelse att det är rimligt att rättshjälp kan beviljas i vissa fall. Mannen beviljades rättshjälp.