Ensam vårdnad p.g.a. PTSD

Den 6 –åriga flickan hade genomgått massor av psykiska utvärdeingar, hennes hemförhållanden hade utretts av socialtjänsten flera gånger, hon hade tvingats att byta hemmiljö och kamrater vid ett flertal tillfällen. Allt detta hade gjort henne sjuk, diagnosen från barnpsykologen löd: dissociativ identitetsstörning och PTSD. Dessutom fanns misstankar om att hon var utsatt för sexuella övergrepp av fadern.

Mamman, som beviljats ensam vårdnad, motsatte sig att umgänge skulle ske mellan dottern och pappan och vårdnadstvisten fick avgöras i domstol. Argumenten för att flickan inte skule ha något umgänge med pappan var att hon var rädd för honom, att hon riskerade att utsättas för sexuella övergrepp och att hennes psykologiska behandling skulle störas p.g.a. stressen.

Tingsrättens domare var av åsikten att umgänge mellan pappan och dottern inte kunde ske riskfritt ens med kontaktperson och ville inte döma till umgängesrätt. Hon blev dock överröstad av nämndemännen som ansåg att det var viktigt att banden mellan flickan och pappan återknöts och att det inte skulle vara någon fara om umgänget skedde med kontaktperson närvarande.

Vårdnadstvisten överklagades till hovrätten som gjorde en liknande bedömning. Även här var domarna överens om att umgänge inte kunde vara lämpligt p.g.a. flickans psykiska ohälsa och hennes uppenbara ovilja att träffa pappan, medan nämndemännen ansåg att umgänge kunde ske riskfritt. Då domarna är fler än nämndemännen i Hovrätten meddelades ingen umgängesrätt. 

Inget umgänge skäl för adoption

Den biologiska pappan hade inte haft kontakt med sin dotter i någon större utsträckning så Tingsrätten kom fram till att det inte fanns några hinder för att flickans styvpappa kunde adoptera henne trots att den biologiska fadern inte gav sitt medgivande.

Flickans mamma och styvpappan hade varit gifta i två år och varit ihop ytterligare ett år före det när talan om adoption väcktes. Flickan var 15 år och såg styvpappan som sin egentliga pappa, hon bar också hans efternamn presis som hennes halvbror. Av känslomässiga skäl såväl som praktiska ansåg därför styvpappan att han skulle få adoptera henne. Stvpappan menade att det var han och inte den biologiska fadern som sörjde för hela hennes omvårdnad och uppfostrade henne tillsammans med flickans mamma.

Tingsrätten konstaterar att i ett fall som det här då fadern inte haft någon egentlig kontakt med barnet och hon har bildat familjeband med sin styvförälder så är det i de flesta fall så att adoptionen ska gå igenom. I just det här fallet menade man dock att flickan hade goda kontakter med sina farföräldrar, huvudsakligen farmodern, och att dessa skulle sättas på spel om adoptionen godkändes. Tingsrätten tog därför beslutet att inte tillåta adoptionen.

Anmälningsskyldighet till socialtjänsten

Barn har rätt att växa upp i skydd från våld och missförhållanden. Detta är en rättighet som barn har och för att den ska vara möjlig att förverkliga så finns Socialtjänsten.

Socaltjänsten har ansvar för att alla barn som har det svårt får stöd och hjälp och i värsta fall kan få bo i en annan familj än sin egen. För att det här ska fungera så är dock Socialtjänsten beroende av att de får reda på vilka barn som har det svårt. Det är därför anmälningsskyldigheten finns, skyldigheten att anmäla till Socialtjänsten gäller personer som jobbar med barn, myndigheter och sjukvården. Privatpersoner har alltså ingen anmälningsskyldighet, men bör naturligtvis anmäla ändå om de ser någonting som tyder på att ett barn far illa.

Inom gruppen personer som jobbar med barn ingår också de som driver fritidsverksamhet för barn och ungdomar, typ idrottsklubbar och andra föreningar. I gruppen ingår också personer som är anställda av organisationer som bedriver verksamhet för barn och ungdomar, typ vaktmästare, städ- och matsalspersonal.

Olämplig som förälder – får ändå vårdnaden

Trots att både Tingsrätten och Hovrätten fastställt att det fanns stora brister i kvinnans förmåga att ta hand om barnen beviljas hon ensam vårdnad.

Mammans nya pojkvän och mamman misstänktes för barnpornografibrott och anhölls. Barnen omhändertogs då akut av socialtjänsten och placerades sedan i annat hem enligt bestämmelserna om tvångsomhändertagande av barn. De fyra barnen fick sedan flytta tillbaka till mamman och en vårdnastvist mellan henne och barnens pappa påbörjades.

Pappan ansåg att mamman var olämplig som förälder och ville ha ensam vårdnad. Han ville dock inte ha något umgänge med barnen i det fall att vårdnaden ändå skulle ges till mamman. Som anledning till att han var lämpligare än mamman att ha den ensamma vårdnaden angav han att mamman saboterat hans möjlighet att ha kontakt med barnen. Han menade också att hans och mammans omöjligen kunde samarbeta kring barnen och att gemensam vårdnad därför var utesluten.

Tingsrättens utredning visade mycket riktigt att gemensam vårdnad inte var möjlig på grund av föräldrarnas oförmåga att samarbeta, man tycker dock inte att mamman är olämplig som vårdnadshavare och inte heller att pappan skulle vara det. Det som avgjorde det hela i tingsrätten var att barnen hade ett stort behov av en stabil tillvaro efter allt de varit med om, att pappan uttryckt att han inte ville ha umgänge med barnen om mamman skulle få vårdnaden och att barnen uppgett att de var rädda för pappan. Mamman fick vårdnaden om barnen.

Domen överklagades till Hovrätten där man konstaterade att det fanns stora skäl att ifrågasätta om mamman verkligen var lämplig som förälder. Man ansåg dock att det även fanns stora frågetecken kring pappans lämplighet som förälder bland annat då han motsatt sig umgänge med barnen. Hovrätten konstaterar också att pappns engagemang för barnen hade varit klart bristfälligt även före tingsrätens dom. Mamman tilldöms därför ensam vårdnad även i denna instans.

Tvångsomhändertagen utan färdig utredning

Kammarrätten slår fast att man inte vet vad som egentligen har hänt. Ändå tvångsomhändertogs den 17 -åriga pojken efter att anklagelser om att mostern skulle ha hotat och slagit pojken inkommit till socialtjänsten.

Ansökan om tvågsomhändertagandet inkom till förvaltningsrätten innan polisens utredningen av om mostern slagit och hotat pojken var klar. Detta hindrade inte att förvaltningsrätten tog upp målet om tvångsvård och beslutade att den skulle beviljas, pojken skulle omhändertas.

Kammarrätten delar förvaltningsrättens uppfattning att pojken ska omhändertas men säger också att utredningen inte visar vad som egentligen har hänt i familjen. Man menar dock att det visats att familjen har stora relationsproblem och att förutsättningarna för tvångsvård därför är uppfyllda i alla fall.