Ensam vårdnad p.g.a. PTSD

Den 6 –åriga flickan hade genomgått massor av psykiska utvärdeingar, hennes hemförhållanden hade utretts av socialtjänsten flera gånger, hon hade tvingats att byta hemmiljö och kamrater vid ett flertal tillfällen. Allt detta hade gjort henne sjuk, diagnosen från barnpsykologen löd: dissociativ identitetsstörning och PTSD. Dessutom fanns misstankar om att hon var utsatt för sexuella övergrepp av fadern.

Mamman, som beviljats ensam vårdnad, motsatte sig att umgänge skulle ske mellan dottern och pappan och vårdnadstvisten fick avgöras i domstol. Argumenten för att flickan inte skule ha något umgänge med pappan var att hon var rädd för honom, att hon riskerade att utsättas för sexuella övergrepp och att hennes psykologiska behandling skulle störas p.g.a. stressen.

Tingsrättens domare var av åsikten att umgänge mellan pappan och dottern inte kunde ske riskfritt ens med kontaktperson och ville inte döma till umgängesrätt. Hon blev dock överröstad av nämndemännen som ansåg att det var viktigt att banden mellan flickan och pappan återknöts och att det inte skulle vara någon fara om umgänget skedde med kontaktperson närvarande.

Vårdnadstvisten överklagades till hovrätten som gjorde en liknande bedömning. Även här var domarna överens om att umgänge inte kunde vara lämpligt p.g.a. flickans psykiska ohälsa och hennes uppenbara ovilja att träffa pappan, medan nämndemännen ansåg att umgänge kunde ske riskfritt. Då domarna är fler än nämndemännen i Hovrätten meddelades ingen umgängesrätt. 

Vårdnadshavare ansvarig trots LVU

Flickan var omhändertagen enligt reglerna i LVU, hon led av Asperger och Schizofreni och hennes mamma hade svåra alkoholproblem. Ändå beslutade socialnämnden att flickan kunde bo hemma en tid efter att hon skrivits ut från BUP.

Flickan rymde hemifrån nästan direkt och anlade en brand i ett varuhus som brann ned och totalförstördes. Då flickan fortfarande var omhändertagen enligt LVU när händelsen inträffade bedömer tingsrätten att ansvaret för händelsen ligger på kommunen. Flickan var under kommunens ansvar och det var kommunen som hade att se till att flickan som sedan tidigare var känd som pyroman hölls under tillräcklig uppsikt.

Det är försäkringsbolaget för varuhuset som har drivit tvisten mot kommunen och den har hållit på i sex år. Den 29 april 2010 kom dock slutligen domen: Kommunen ska betala 60 miljoner i skadestånd + försäkringsbolagets rättegångskostnader på över tre miljoner kronor.

Köpmissbruk – inte vårdberättigande

Mannen som lider av köpmissbruk får inte den vård han behöver betald av sin hemkommun. Detta trots att vården som erbjuds av mannens landsting inte är kvalificerad.

Socialnämnden vägrade betala för mannens vård på Kolmårdens Behandlingshem, man menade att han kunde få tillräcklig vård inom vanliga psykiatrin på hemmaplan. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten som dock ansåg att mannen vist hade rätt till ersättning enligt vad som står i socialtjänstlagen.

Detta eftersom hans behov av vård bedömdes som så stort att enbart vanliga psykiatrin inte räckte till. Man ansåg att psykiatrivården han kunde erbjudas hemma behövde kompletteras med annan vård för att hans levnadsnivå skulle kunna betraktas som skälig.

Målet överklagades till Kammarrätten som pekade på att mannen tidigare skickats till vuxenpsykiatrin men inte gått på mötena. Mannen menade att detta berodde på att han inte hade förtroende för att vanliga psykologer hade den specialistkompetens som hans missbruk krävde.

Kammarrätten kom fram till att det inte var uteslutet att tillräcklig behandling kunde ges på hemmaplan. I vilket fall som helst så menade man att mannens behov av vård inte var så akut att det inte kunde vänta tills det fanns möjlighet till vård inom landstinget. Mannen fick alltså inte rätt till ersättning för behandlingshemskostnaderna.

Sen med medicinen, skäl för tvångsvård?

Kvinnan var sen tillbaka från sin permission från den psykiatriska vården och hade dröjt med att ta sin medicin. Chefsöverläkaren beslutade då att omhänderta henne för psykiatrisk tvångsvård.

Chefsöverläkaren hävdade att kvinna genom att dröja med medicineringen utsatte sig för allvarlig fara. Detta tillsammans med att hennes maniska tillstånd gjorde det svårt att få till ett samarbete kring vården gjorde att chefsöverläkaren beslutade om att tvångsvårda kvinnan.

Kvinnan överklagade beslutet om tvångsvård till förvaltningsrätten som menade att beslutet om tvångsvård hade varit riktigt. Kvinnan ansågs lida av en allvarlig psykisk störning och att hon hade ett oundvikligt behov av vård som inte kunde ges med hennes samtycke.

Kammarrätten höll däremot inte med förvaltningsrätten och chefsöverläkaren. Visserligen, menar man, var kvinnan dålig när beslutet togs och visst hade hon utsatt sin hälsa för risk. Men att situationen skulle vara så allvarlig att det inte fanns några alternativ till tvångsvård ansåg man inte. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens och chefsöverläkarens beslut.

Allvarliga självmordstankar – psykologen rekomenderar isbitar

En 13-årig flickas föräldrar sökte hjälp på BUP då deras dotter upprepade gånger skurit sig i handlederna och sagt att hon ville ta livet av sig. Efter att ha pratat med en psykolog som rekomenderade henne att lägga isbitar på handlederna nästa gång hon fick ångest begick hon självmord.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har utrett fallet och kritiserar skarpt den praktiserande psykolgen för att inte ha gjort en ordentlig bedömning av flickans psykiska tillstånd. Nämnden menar att flickan helt klart uppvisade så svåra symptom att psykologen borde varit mycket mer aktiv i sina kontakter med flickan och inte bara pratat ångesdämpande metoder med henne. Man anser inte att psykologens handlande kan betecknas som ringa eller ursäktligt och ger honom därför en varning.

Tumör i hjärnan men fortfarande frisk nog att förstå innebörden i testamentet

Kvinnan dog efter ca. en månadssjukhusvistelse p.g.a. hjärntumör under den tiden hade hon hunnit upprätta två testamenten som innebar att hennes enda arvinge bara fick hälften av kvarlåtenskapen.

Systern till den avlidna som var den som hade rätt att ärva henne, hävdade att kvinnan tvingats skriva testamentet av en man som sedan tidigare stog henne nära. Allternativt så hävdade systern att kvinnan inte hade kunnat förstå innebörden i testamentet p.g.a. sin tummör. Tingsrätten ansåg dock inte att man kunde bevisa att den typ av hjärntumör som kvinnan drabbats av hade påverkat hennes förståelse för vad som står i testamentet. Tumören hade enbart påverkan på närminnet och att orientera sig menade tingsrätten.

Kommunikation – ett grundläggande behov

Regeringsrätten fastslår efter fyra års processande att det är grundläggande behov hos en människa att kunna kommunicera med sin omgivning.

Pojken som var nio år när hans föräldrar ansökte om hjälp av personlig assistent för honom fick tillslut rätt i högsta instans, då 13 år gammal. Både länsrätten och kammarrätten konstaterade att pojken som lider av autism, ospecificerat ångesttillstånd och kommunikationssvårigheter visserligen behöver en del hjälp med att göra sig förstådd. Länsrätten bedömde dock att kommunikationen inte kunde betraktas som ett grundläggande behov och beviljade därför inte personlig assistans. Kammarrätten menade att behovet av hjälp redan var tillgodosett genom hjälpen pojken fick i skolan och att det i övrigt var föräldrarnas ansvar att hjälpa honom.

Regeringsrätten går emot kammarrättens föräldraansvarsteori och menar att en nioåring utan funktionshinder inte behöver sina föräldraras hjälp för att kommunicera. Därför är det inte rimligt att ett sådant ansvar läggs på föräldrarna till ett barn med funktionshinder. Regeringsrätten gör också bedömningen att det är ett grundläggande behov att kunna kommunicera med andra och på så sätt skapa och upprätthålla sociala kontakter. Pojken beviljades således personlig assistans tillslut, efter att ha behövt processa i fyra år.

Öppen tvångsvård?

Att tvångsvårdas innebär att man måste befinna sig på en sluten sjukvårdsinrättning dygnet runt och där få vård. Våren 2008 föreslog regeringen att detta skulle ändras så att man kan få befinna sig utanför vårdinrättningen men fortfarande tvångsvårdas.

Anledningen till ändringen är att öka patientens motivation till att samarbeta med läkarna, ta sin medicin o.s.v. Det blir en form av morot att det finns en möjlighet att den slutna psykiatriska tvångsvården kan omvandlas till öppen psykiatriskt tvångsvård. Med de nya reglerna kommer det också att finnas större möjligheter att ”skräddarsy” vårdprogram för patienten. Patenten kan t.ex. vara tillräckligt fungerande under medicinering för att ha ett helt fungerande liv med bostad och jobb, men så sjuk utan att man inte vågar riskera att medicineringen fallerar. Enligt den nya lagen går det i sådana här fall att tvinga patienten att komma till vårdinrättningen varje dag, en gång i veckan, var tredje vecka eller hur ofta det nu behövs för att dennes liv ska fungera.

Tidigare var detta möjligt till viss del genom att chefsöverläkaren kunde bevilja en ”fungerande” patient permission under längre perioder, men att han eller hon fortfarande kvarstod under sluten psykiatrisk tvångsvård. Sedan ändringen är möjligheterna att bevilja permission för en patient som står under sluten psykiatrisk vård mycket mindre än tidigare. Tanken är att sluten psykiatrisk tvångsvård ska vara just sluten och det går inte att utesluta att ändringen till viss del också är pedagogisk.

Att skada sig själv och andra – inte tillräckligt för vård

Att upprepade gånger dömas för brott och att skada andra och sig själv räknas inte som ett tillräckligt skadligt beteende för att beredas vård enligt LVU – åtminstone inte om man har psykiska problem. Detta slår regeringsrätten fast i två fall.

I det ena fallet hade den unge flera gånger dömts för brott, berättat att han kunde stick kniven i den som trängde honom och varit aggressiv och hotfull. Han led också av ADHD och lättare utvecklingsstörning. I det andra fallet hade den unge varit hotfull och våldsam, hon hade skadat andra och sig själv och hon hade flera gånger blivit avstängd från skola och behandlingshem. Hon led dessutom av ADHD och Autismspektrumstörning.

Just på grund av att de här två ungdomarna lider av psykiska problem får de inte tvångsomhändertas. Hade de varit friska i övrigt och det skadliga beteendet bedömdes som tillräckligt allvarligt hade de kunnat omhändertas. Nu kan regeringsrätten dock inte utesluta att beteendet egentligen är symtom på de ungas psykiska störning och psykisk störning är inte ett godtagbart skäl till att tvångsomhänderta en ungdom.