Ensam vårdnad p.g.a. PTSD

Den 6 –åriga flickan hade genomgått massor av psykiska utvärdeingar, hennes hemförhållanden hade utretts av socialtjänsten flera gånger, hon hade tvingats att byta hemmiljö och kamrater vid ett flertal tillfällen. Allt detta hade gjort henne sjuk, diagnosen från barnpsykologen löd: dissociativ identitetsstörning och PTSD. Dessutom fanns misstankar om att hon var utsatt för sexuella övergrepp av fadern.

Mamman, som beviljats ensam vårdnad, motsatte sig att umgänge skulle ske mellan dottern och pappan och vårdnadstvisten fick avgöras i domstol. Argumenten för att flickan inte skule ha något umgänge med pappan var att hon var rädd för honom, att hon riskerade att utsättas för sexuella övergrepp och att hennes psykologiska behandling skulle störas p.g.a. stressen.

Tingsrättens domare var av åsikten att umgänge mellan pappan och dottern inte kunde ske riskfritt ens med kontaktperson och ville inte döma till umgängesrätt. Hon blev dock överröstad av nämndemännen som ansåg att det var viktigt att banden mellan flickan och pappan återknöts och att det inte skulle vara någon fara om umgänget skedde med kontaktperson närvarande.

Vårdnadstvisten överklagades till hovrätten som gjorde en liknande bedömning. Även här var domarna överens om att umgänge inte kunde vara lämpligt p.g.a. flickans psykiska ohälsa och hennes uppenbara ovilja att träffa pappan, medan nämndemännen ansåg att umgänge kunde ske riskfritt. Då domarna är fler än nämndemännen i Hovrätten meddelades ingen umgängesrätt.